Nedregårns Hästa.

Med tanke på värmen som var.


Di har summerledit nu, Gustava
hästa,
å har en ledit, så ä la dä bästa
sum di kan göra, bå fôlk å fä
å va i skoggen unner ett trä.

Dä va kanske inte så svårt i slôtta
dä värsta va egentligen knôtta
å brumser å mögger å aent pack
sum både i bringa å skankera stack.

Men nu ä dä gôtt å stå i hagen
dä vinner ett grånn um röggen å
magen
å ä luftit å högt te tak
å flugesmäll har di ju mä sek där bak.

Men fôlk, di svettas å jäktar på väga
vet inte va logn å ro vill säga
nä, nu nôr summervarmen satt te
sa en va i skoggen unner ett trä.

Vet inte vem som har skrivit texten.

/Jojo

Phu

Texten påminner mej om rittens första dagar då det var mellan 25-28 grader.



Nok ä de gôtt mä varme,
å sola ä la bra,
men milde säk förbarme,
va varnt dä vôrt i da.

En blir så slö å svetter å dômnar
nära å.
En puster å en setter å syter för å gå.

En tråner te e källa
mä vatten kållt sum is,
å längta ätter kvälla
mä svaler laber bris.

I å'as djupa höljer
en velle tumla um,
i brest på kålla böljer
å havsens salta skum.

En hôppes de s'a skogge
å svalke lite grånn,
s'att gradera sa sjonka
mä sola etter hånn.

Ja, dä'nte fritt en önska,
dä dogga lite lätt
på fôlk å fä å grönska
- men barasten en skvätt.

Nä, regn har en fått nok å,
um varmen har en bett.
Dä vore la på tok å,
beklaga dä blett hett.

Nok ä dä gôtt mä varme,
å sola ä allt bra,
men milde säk förbarme,
dä vôrt bra varnt i da.

Vet inte vem som skrivit texten.

/Jojo

Stall Garden Mönsterås

Just som vi åt våran frukost kom Nettan och ville ta några bilder på hästarna. Vi passade på att än en gång tacka för den hjälp hon hade ställt upp med. Hon hade dessutom bakat kola-muffins som hon hade i en påse och
som hon ville vi skulle ta med oss på ritten.
Innan vi lämnade Strömsnäs fick Håkan sätta nya framskor på Lennarts häst som nu hade nött bort tåkapporna på bägge fram.



Morgon på Strömsnäs.

Åter en härlig morgonpromenad
med hästarna. Lagom varmt och framförallt inget regn.




Vi gick som vanligt på små fina skogsvägar. Efter en halvtimma kom vi fram till Emån då det var dags att sitta upp.



Emån.




Schassen på bron över Emån.

Från nu har vi en och en halv timma fram till fikapausen. Skogarna ligger som mest öde och så här års rätt tysta och man möter i stort sett inte en mäniska. Det är faktiskt väldigt avstressande, rena terapin.



Så går tiden och plötsligt är de någon som ropar "för f-n killar det är fika". Tre hästar släpps helt lösa så att dom får gå och tugga på sitt. Vi tar vår massonitskiva (Håkans benämning på Lingongrova) och fläsk. Denna gången kunde vi dock avsluta kaffet med var sin kola-muffins. Det smakade helt fantastiskt gott.
Vi har fortfarande några timmar kvar till målet men nu är det ändå rätt nära. Det är som om det känns lite lättare för varje km närmare Mönsterås vi kommer. Dom skeva smilen och det stadigt lätta humöret går inte att ta fel på.
Tomas har ringt och berättat att han har hittat en plats ungefär där vi hade bestämt.



Här på bilden är dom sista stegen in mot mål dokumenterade.

När vi kom in i Mönsterås tog det
oss inte lång tid att hitta Tomas och bussen. Det kändes verkligen skönt att vara framme och att inget allvarligt hade hänt på vägen. Pensionärer sägs ju vara en riskgrupp i samhället och Håkan som är en i gruppen är faktiskt 70 år ung.



Tomas hjälper till med hästarna.

Vi skyndade oss att sadla av så att hästarna kunde få sin välförtjänta vila och havre och vi så fort som möjligt kunde sitta och njuta av målgången.
Vi tog av oss skor och sockar och satt där med bara fötter på asfalten.
Sadlar, fårskin, padar, jackor, regnkappor och alla andra pinaler som var med i packningen låg där utanför bussen, men nu ville vi bara sitta där.
Många körde förbi och tittade undrande. Kanske trodde dom att cirkusen kommit till stan.
Av alla som passerade stannade ett par med en hästtransport. Dom kom ut och fram till oss där vi satt i hatt och barfota, undrade väl vad vi var för stollar. Vi berättade i korta drag vad vi var ute på och vips blev vi hembjudna till detta fantastiskt vänligt sinnade par. Paret presenterade sig som Susanne och Åke Karlsson. Vi bestämde att vi skulle träffas på deras gård efter omkring två timmar.
Det visade sig att vi faktiskt hade ridit alldeles intill gården på vägen in till stan. Här fick hästarna gå och varva ner i en stor fin hage, tack vare att dom själva tog in sina egna hästar.



Den stora hagen på Stall Garden i Mönsterås.
Inte nog med att hästarna fick en hage. Nu blev vi också bjudna på
en riktig brakmiddag på altanen där vi också kunde se hur hästarna njöt av friheten.


Lennart försöker förgäves charma dottern Joanna, som också kallas Jojo.

Det blev en något sen kväll med mycket hästprat och berättelser från ritten blandat med olika erfarenheter från hästar. Till slut blev det ändå läggdags. Denna gång i bussen. Jag väcktes av regnets smatter på busstaket en gång under natten. Annars var det bara snarkningarna från övriga slutkörda gubbar som hördes. Det blev till slut en riktigt värdig avslutning. Tack vare The Grande Finale på Stall Garden i Mönsterås.


Susanne Karlsson utanför deras fina Stall Garden. Tyvärr blev det ingen bild på Åke, då han skulle ta båten till deras stuga med Jojo's klasskompisar.
Alla på ritten vill tacka
Åke, Susanne och charmtrollet Jojo för deras enastående gästvänlighet.

Start den 1/8 målet nått den 13/8-2011
Ritten från kust till kust
blev 37,8 mil.

/Jojo

Strömsnäs

Problemet med data är att det inte alltid är täckning. Men jag ska ändå försöka återge vad som hände från torsdag kväll.
Vi hade en mysig lägereld och åt kvällsmat i det fina vädret och hästarna betade förnöjsamt i hagen. Vi var rätt trötta och det blev en tidig kväll.
Vi hade inte mer än nätt och jämt lagt oss förrän det började smattra på tälttaket. Vi vaknade under natten lite nu och då av skurarna som avlöste varandra. Håkans tupp gol kl 07.00 prick och då upphörde regnet. Sedan hade vi fint väder hela dan.
Vi rev lägret och gick de 7-800 m till Evert som höll på att trimma gräset utanför sin trädgård. Han ville bjuda på kaffe men vi tackade vänligt men bestämt nej då vi redan ätit frukost och var på väg. Jag gick och hämtade mitt batteri som legat på laddning i Everts kök. Vi tackade Evert för hjälpen och gav oss iväg.
Stax utanför Träthult ligger en by vid namn Klo och därefter var det bara skog, skog och åter skog. Och det var inte vilken skog som helst. Det var en av dom finaste skogar vi sett. Riktigt välskött sagoskog.




Det hände inte så mycket under tiden vi red där i skogen.
Man sitter där och funderar lite på vad folk frågar om när vi träffars. Dom allra flesta undrar om vi inte får ont i baken när vi rider så långt men eftersom vi rider mycket till vardags är inte det något problem. Det gör mer ont i själen att se alla dessa ödegårdar med sina igenväxta marker runt husen. Hur som helst kom vi genom skogen och den började se mer normal ut då det var dags för den andra fikapausen.




Som på beställning stod där fem stycken ekkubbar. En stor och fyra små. Lingongrova, fläsk, honung och kaffe kom fram. Vi njöt av maten och den fina utsikten över sjön.
Sedan vi gått en halvtimma var det dags att svinga sig upp i sadeln igen.



Stilstudie av Lennarts sving.

Resan gick vidare genom skogen tills vi kom fram till Högsby där vi letade efter något att stoppa i magen. På en liten ödetomt intill vägen ställde vi hästarna. Jag blev kvar där för att se till dem. Lennart och Håkan gick och köpte pizza. Under tiden var det en hel del som ville prata och klappa hästarna.



Högsby

Vi åt våran pizza sittandes på marken när en tjej stannade sin bil och hoppade ut för att erbjuda en beteshage på sin systers gård, Strömsnäs, 5 km utanför Högsby. Otroligt nog låg gården just där våran rutt gick. Vi red dit för att vänta på Tomas som skulle komma till kvällen. Tjejen som löste våra problem för kvällen heter Nettan Fransson.




Nettan Fransson

Tommas kom vid 11:a tiden. Det var bara att slänga i sig dom grillade kycklingarna han hade med sig och krypa ner i säcken.

En liten reflektion.
Kring dessa ödegårdar hänger taggtråd som delvis hänger på stolpar men mest ligger på marken som försåtliga fällor för dom vilda djuren. Inte heller när vi rider på banvallar, har vi sett att SJ städat bort någon tråd.

/Jojo

Träthults Måla

Klockan 09.00 prick var vi färdiga för avgång från Åseda ryttarförening. Vi hade sovit gott i det lilla huset. Det var verkligen härligt att få ligga i riktiga sängar och att kunna duscha innan vi la oss.
Hästarna var utvilade och pigga när vi gick.




När vi kommit en bit på väg genom skogen träffade vi på en kille som borrade i berget. Han stängde av maskinen släppte förbi oss och vi stod och pratade en stund innan vi gick vidare.
Många undrar om vi inte får ont i baken när vi rider så långt men det som gör ont är att se alla dessa nerlagda smågårdar och igenväxta åkrar nästan överallt.




Nerlagd kvarn.








Några av alla ödegårdar vi passerade.

Man undrar om våra politiker vet hur det ser ut i vårat inland. Samma syn såg vi när vi red upp till Treriksröset. Ingen större skillnad.
Efter 3,8 mil kom vi fram till den lilla byn Träthult. Där vi träffade en trevlig man vid namn Evert Karlsson i Träthults Måla. Han ordnade nattplats i en hage där vi kunde slå läger.




Vi fick tillgång till ström för laddning av telefoner, vatten körde han ut till hästarna i hagen. Dessutom erbjöd han oss att låna sin bil för att åka och handla eller dyligt.



Ett stort tack till Evert Karlsson I Träthults Måla.

/Jojo

Badeboda

Innan vi lämnade Hallsnäs blev vi bjudna på frukost av Ove och Elisabeth. Det var en riktigt stabil frukost med gröt, ägg, hembakat bröd, marmelad olika sorters pålägg och kaffe. Sedan samlades vi i trädgården för att bli fotograferade av värdparet. Därefter gav vi oss iväg.




Uppställning i trädgården.

Därefter gav vi oss iväg tillRamkvilla för att proviantera.




Proviantering i Puttes Lanthandel

Det regnade av och till så det blev många stopp för av och på med regnkläder.



Klockesjön

Eftermiddagen blev varm, speciellt när vi gick i 10% lutning
uppför i en och en halv timma.




Hatten av för värmen.

Vi kom fram till Åseda Ryttarförening där Malin Pierrou mötte oss med ett stort leende.
Av Caroline Dahlström som är ridhuschef blev vi erbjudna en stuga att sova i med det passande namnet Klöverbingen.




Caroline Dahlström och Malin Pierrou




Stugan Klöverbingen

Hästarna har för första gången under ritten fått en box att vila i.
Hans och Marita kom överraskande på besök och bjöd på kaffe och wienerbröd. Nu sitter vi och småpratar i stugan. Det har börjat regna och vi känner oss väldigt nöjda.

/Jojo

Hallsnäs

Jag vaknade klockan 04.00 av vad jag trodde var Håkans väckarklocka något förtidigt ställd. Ljudet på hans väckarklocka är nämligen en tupp som gal. Men det visade sig att det var familjen Gates tupp som bodde granne med oss. Han gal säkerligen 10-15 gånger innan han slutade. Så var det då helt tyst, och man somnade om bara för att åter höra illbattingen gala klockan 05.30 igen, minst lika många gånger som tidigare. Annars sov vi riktigt gott på det nybärgade höt. Kanske tyckte tuppen att vi inkräktade på hans domäner och att vi fick skylla oss själva om vi nu skulle bo intill honom.
Hur som helst kom vi på benen när vi skulle och tog faväl av familjen Gate som nu var många fler än dagen innan.



Håkan tar farväl av familjen Gate

Vi red genom ett alldeles fantastiskt vackert Sverige.




Sjö på väg till Asa

Vi var nu på väg till Asa och hade fått nys om att det skulle finnas en restaurang där. Alla tyckte att det skulle smaka gott med en riktig middag mitt på dan, så vi pinnade på för att kom dit. Nu var det så att vi hade kommit till det småländska höglandet och det blev mycket backar både uppför och nerför att klättra i, vilket gjorde att vi var rätt möra när vi kom fram.




Schassen i en paus på väg till Asa.

Vi gick in på Asa Herrgårdsrestaurang och beställde oxrygg. Det smakade helt fantastiskt. Jämfört med våran lingongrova och det rökta fläsket kan man inte nämna dessa rätter på samma år.
Vi passade på att fråga på restaurangen om dom visste någon, lite längre fram, som kunde tänka sig hysa våra hästar en natt. Svaret blev arrendatorn på Hallsnäs. Dit var det väl omkring en mil. Så det blev upp och ner igen tills vi såg dom vackra sjöarna intill Hallsnäs. Just som vi kom fram var bonden själv på väg in. Vi fick stoppat honom och pratade en stund och fick reda på att han heter Ove Larsson. Övernattning och hage till hästarna var inga problem. Vi blev dessutom inbjudna på kaffe och nybakt varmt bröd som frun Elisabeth hade satt fram. Mycket bättre än så kan inte en jobbig dag sluta.




Ove Larsson på Hallsnäs.

/Jojo