Hästarna var utvilade och pigga när vi gick.
När vi kommit en bit på väg genom skogen träffade vi på en kille som borrade i berget. Han stängde av maskinen släppte förbi oss och vi stod och pratade en stund innan vi gick vidare.
Många undrar om vi inte får ont i baken när vi rider så långt men det som gör ont är att se alla dessa nerlagda smågårdar och igenväxta åkrar nästan överallt.
Nerlagd kvarn.
Några av alla ödegårdar vi passerade.
Man undrar om våra politiker vet hur det ser ut i vårat inland. Samma syn såg vi när vi red upp till Treriksröset. Ingen större skillnad.
Efter 3,8 mil kom vi fram till den lilla byn Träthult. Där vi träffade en trevlig man vid namn Evert Karlsson i Träthults Måla. Han ordnade nattplats i en hage där vi kunde slå läger.
Vi fick tillgång till ström för laddning av telefoner, vatten körde han ut till hästarna i hagen. Dessutom erbjöd han oss att låna sin bil för att åka och handla eller dyligt.
Ett stort tack till Evert Karlsson I Träthults Måla.
/Jojo
