som hon ville vi skulle ta med oss på ritten.
Innan vi lämnade Strömsnäs fick Håkan sätta nya framskor på Lennarts häst som nu hade nött bort tåkapporna på bägge fram.
Morgon på Strömsnäs.
Åter en härlig morgonpromenad
med hästarna. Lagom varmt och framförallt inget regn.
Vi gick som vanligt på små fina skogsvägar. Efter en halvtimma kom vi fram till Emån då det var dags att sitta upp.
Emån.
Schassen på bron över Emån.
Från nu har vi en och en halv timma fram till fikapausen. Skogarna ligger som mest öde och så här års rätt tysta och man möter i stort sett inte en mäniska. Det är faktiskt väldigt avstressande, rena terapin.
Så går tiden och plötsligt är de någon som ropar "för f-n killar det är fika". Tre hästar släpps helt lösa så att dom får gå och tugga på sitt. Vi tar vår massonitskiva (Håkans benämning på Lingongrova) och fläsk. Denna gången kunde vi dock avsluta kaffet med var sin kola-muffins. Det smakade helt fantastiskt gott.
Vi har fortfarande några timmar kvar till målet men nu är det ändå rätt nära. Det är som om det känns lite lättare för varje km närmare Mönsterås vi kommer. Dom skeva smilen och det stadigt lätta humöret går inte att ta fel på.
Tomas har ringt och berättat att han har hittat en plats ungefär där vi hade bestämt.
Här på bilden är dom sista stegen in mot mål dokumenterade.
När vi kom in i Mönsterås tog det
oss inte lång tid att hitta Tomas och bussen. Det kändes verkligen skönt att vara framme och att inget allvarligt hade hänt på vägen. Pensionärer sägs ju vara en riskgrupp i samhället och Håkan som är en i gruppen är faktiskt 70 år ung.
Tomas hjälper till med hästarna.
Vi skyndade oss att sadla av så att hästarna kunde få sin välförtjänta vila och havre och vi så fort som möjligt kunde sitta och njuta av målgången.
Vi tog av oss skor och sockar och satt där med bara fötter på asfalten.
Sadlar, fårskin, padar, jackor, regnkappor och alla andra pinaler som var med i packningen låg där utanför bussen, men nu ville vi bara sitta där.
Många körde förbi och tittade undrande. Kanske trodde dom att cirkusen kommit till stan.
Av alla som passerade stannade ett par med en hästtransport. Dom kom ut och fram till oss där vi satt i hatt och barfota, undrade väl vad vi var för stollar. Vi berättade i korta drag vad vi var ute på och vips blev vi hembjudna till detta fantastiskt vänligt sinnade par. Paret presenterade sig som Susanne och Åke Karlsson. Vi bestämde att vi skulle träffas på deras gård efter omkring två timmar.
Det visade sig att vi faktiskt hade ridit alldeles intill gården på vägen in till stan. Här fick hästarna gå och varva ner i en stor fin hage, tack vare att dom själva tog in sina egna hästar.
Den stora hagen på Stall Garden i Mönsterås.
Inte nog med att hästarna fick en hage. Nu blev vi också bjudna på
en riktig brakmiddag på altanen där vi också kunde se hur hästarna njöt av friheten.
Lennart försöker förgäves charma dottern Joanna, som också kallas Jojo.
Det blev en något sen kväll med mycket hästprat och berättelser från ritten blandat med olika erfarenheter från hästar. Till slut blev det ändå läggdags. Denna gång i bussen. Jag väcktes av regnets smatter på busstaket en gång under natten. Annars var det bara snarkningarna från övriga slutkörda gubbar som hördes. Det blev till slut en riktigt värdig avslutning. Tack vare The Grande Finale på Stall Garden i Mönsterås.
Susanne Karlsson utanför deras fina Stall Garden. Tyvärr blev det ingen bild på Åke, då han skulle ta båten till deras stuga med Jojo's klasskompisar.
Alla på ritten vill tacka
Åke, Susanne och charmtrollet Jojo för deras enastående gästvänlighet.
Start den 1/8 målet nått den 13/8-2011
Ritten från kust till kust
blev 37,8 mil.
/Jojo
